Anna bestämde sig för att dricka lite te och satte vattenkokaren på elden. Det fanns inga kunder, varför inte ta en paus medan det fanns tid?
Hon rengjorde mattorna och inredningen i den nya Volvo. Hur kunde hon få bilen så smutsig! Och de säger att män tar hand om sina bilar. Det är meningen att de ska slicka dem rena. Det finns undantag från regeln. Kvinnor med hundar kommer också, bilen är en docka. Helt ren. Allt man behöver göra är att polera och tvätta mattorna. Ibland torkar de av fönstren. De är hennes stamgäster. Askkoppen är tom, sätesöverdrag. Det är ett nöje.
Många kunder i biltvätten bad ofta Anna att rengöra deras bil. De tackade henne med extra dricks. Och de anställda var avundsjuka och anförtrodde henne de smutsigaste bilarna, som de inte ens ville närma sig. De gillade den yttre tvätten bättre. Det viktigaste är att inte arbeta med händerna.
Bara Anna brydde sig inte. Hon tog stora order, eftersom hon behövde pengar. Hennes man var hemma, han hade inget arbete, så hon var tvungen att arbeta för alla. Någon måste ge familjen mat och ta hand om barnen. Hon var trött, men inkomsterna är konstanta. Hennes man vill bara arbeta inom sin specialitet. Han har ju trots allt en högre utbildning. Han kan inte gå till jobbet som vaktmästare.
Han bestämde sig för att stanna hemma. Irriterad, nervös, klagar alltid, arg. Ler inte ens. Hon jobbar åt honom. Hon köper mat, lagar mat, städar. Och hennes man kan bara värma sin egen mat. Inget annat.
Förmodligen känner han sig inte skyldig till att familjen inte försörjs av honom. Anna måste snurra som en ekorre i ett hjul. Så man kan säga att hon vilar på jobbet. Hon sträcker ut benen i sitt rum och tänker på sitt öde.
Killarna satt mest och rökte på bänken, så hon var ensam. Det var flest kunder på kvällen. Inte så många kunder på dagarna. Cheferna kommer på eftermiddagen, räknar kassan och dricker te. Männen fjäskade för ägaren, gjorde ett framträdande, skrubbade golven. Kort sagt, alla var upptagna. Anna hade hand om bokföringen.
Chefen utsåg omedelbart henne till senior. Han var glad att han hade en så ansvarsfull anställd som arbetade för honom. Hon var flitig, hennes kunder uppskattade henne, hon delegerades till andra människor och mun till mun fungerade.
Anna är en värdefull medarbetare. Det var på grund av henne som direktören funderade på att expandera. Anna kom med idén. Du kan också tvätta mattor. Många biltvättar har en sådan tjänst. Dessutom finns det en tom tomt bredvid. Vi skulle kunna rensa ut den och använda den. Han kommer att ta in sikt, plana ut det, få det att se snyggt ut.
Fängelsedirektören har kollat upp det. Det betalar sig självt på nolltid. Med Anna som chef kommer allt att gå ihop. Hon kommer att kunna organisera verksamheten. Och hon kommer att attrahera kunder för rätt tjänster. Damerna står i kö för att tvätta hennes bilar. Varför inte tvätta deras mattor? Alla vet hur bra hon är på sitt jobb.
Hon har det utseende som naturen gav henne. Vackert, vågigt hår, prydligt. Hennes hud är slät, välvårdad, hennes ansikte är prydligt. Hon arbetar i en fuktig miljö och har gjort bra ifrån sig. Men hon har inte haft tid att ta hand om sig själv så mycket. Hon borde ha varit programledare på TV, inte en smutsig biltvättare.
Medan de diskuterade affärer beundrade chefen den anställdas skönhet. Hon såg hans uppmärksamhet, blev generad, rodnade, men fortsatte att prata.
Anna var stolt över sina barn. Hon pratade om dem med ömhet. De växte upp ekonomiskt. Men om sin man höll hon tyst. Han sitter hemma och bryr sig inte ett dugg. Även om chefen erbjöd honom ett jobb på sin biltvätt. Det finns tillräckligt med arbete. Men det är inget för honom – han behöver ett högavlönat jobb. Han ser sig själv som en kvalificerad anställd. Men hans fru gömde sitt revisorsdiplom, tog en trasa i tänderna och tvättar bilar. Barnen var ett och ett halvt år gamla, även när hon var mammaledig arbetade hon deltid.
De skulle inte anställa henne i hennes yrke utan erfarenhet. Men hon kunde sin verksamhet väl. Hon skötte allt pappersarbete själv. Hon lämnade in rapporter till skatteverket. Hon hade beräknat alla kostnader för att expandera verksamheten. Hon hade en plan. Hon kunde ha blivit revisor. Men hennes chef ville inte låta henne gå.
De betalade henne en bra lön, gav henne till och med en bonus. Allt för att behålla kvinnan. Alla såg hur svårt hennes liv var. Chefen tyckte inte om någon så mycket som Anna. Hans familj dog för många år sedan. Han har levt ensam sedan dess. Han dejtar inte ens någon. Han driver ett företag. Han brukade umgås med sina vänner. Men de är alla familj, och han är uttråkad. Så han började titta på Anna. Hon verkade otillgänglig. Det faktum att kvinnan är gift, generade chefen. Så han var rädd för att uppvakta henne öppet.
Men ödet hade det annorlunda. Hon hjälpte mannen. Anna vred benet, han tog henne till sjukhuset, och där uppgav sprickan, sätta en gipsgjutning. Mannen bar Anna överallt. Han tog med henne hem. De började gå uppför trappan och i lägenheten möttes de av en stum scen: Annas man i famnen på grannens älskarinna. De såg båda förbluffade ut. Chefen vände sig om och gick tillbaka, bärande Anna försiktigt. Hon grät.
“Bli inte upprörd, nu kommer dina flickor från skolan och så åker vi hem till mig. Allt kommer att bli bra.”
